Det här med att sova med sina pälsklingar. Det är ju mysigt och gosigt på alla sätt och vis. Men hur kommer det sig att man (jag, iaf...) låter dom ta hur mycket plats som helst? Jag sover som en krokig kratta på nätterna och har så satans ont i ryggen på morgonen att jag knappt kommer ur sängen. Imorse var det extremt. Ändå så ligger jag och försöker att inte störa katterna som har stängt in mig på varsin sida och purrar gott. Jerry på min högra, utsträckt tätt intill min mage. Jason på vänster sida, som hela tiden letar upp mina fötter för att klättra upp och lägga sig på dom, för att sen gå upp till mitt ansikte och pussas lite och lägga sig vid halsen, för att sen krypa tätt intill min rygg. 
My god. Jag kan inte röra mig! 
Men dom är ju så goa. Dom vill vara nära. Dom trivs! Men jag vet inte om det är värt denna smärta i ryggen alltså. Måste ha en ny säng, först och främst. En större och vettigare säng! Vår madrass är under all kritik och ingen av oss mår bra i kroppen. Detta påminner mig även om yogan...Jag MÅSTE ta tag i den igen! Det är ju nu, när det är som mest att göra, som jag behöver den! Bilkörandet överallt plus vår dåliga säng sätter sina spår i min spagettirygg.
Måste.Stärka.Den.