De pratade historia på radion imorse och nämde Sten Sture och hela min ungdom flashade förbi i huvudet på mig. Alla dessa timmar på Café Sten Sture i Gamla stan och alla andra caféer i stan och på södermalm. Otaliga timmar, kaffe lattes och paket cigg. Alla fantastiska vänner och alla samtal. Det var liksom aldrig tyst och tråkigt. Vi pratade jämt, om allt och inget. Vilka tider det var! Allt gick ut på att ha pengar till cigg och timmar på café. Då var man nöjd. Då var livet på topp! Fy fan vad fint.