Det lackar mot jul.
Jag önskar jag var en såndär pysslig och husmoderlig en, som bakar och pyntar. För det ÄR ju väldigt mysigt med jul. Varje dag ser jag tonvis med nya recept jag skulle vilja prova och jag önskar jag hade en fantastisk julgran som jag kunde klä i alldeles för mycket pynt, sådär så man förbannar sig själv när det ska packas ner igen. I år har jag inte ens fått upp mammas fulgran än! Den måste jag nog ta och leta fram tror jag. Det blir ju inte riktigt samma sak utan den. 
Jul är alltid lite vemodigt ändå. Det är nu jag saknar min biologiska familj lite extra mycket. Mycket för att vi alltid hade helt magiska jular hemma i Årsta. Jag har helt magiska jular här hemma i Sälen också, med min andra familj, som betyder allt för mig. Men det ena utesluter ju inte det andra. Jag tänker ändå lite extra på mammas fantastiska mat och på famor och farfar och mormor och morfar som alltid var med.
Jag har många trasiga minnen från min uppväxt, men från jul och nyår har jag bara bra och varma minnen. Sådana som jag värderar otroligt högt och som har en speciell plats i mitt hjärta. 
Även om mamma aldrig var nykter dessa dagar, så var hon alltid glad och trivdes. Hon älskade när vi öppnade paketen och när vi fick sådant vi hade önskat oss. Hon älskade att ha familjen samlad i hemmets trygga vrå och det kommer jag aldrig att glömma. Det är just dessa minnen som jag vill bevara av mamma och det är nog just därför som julen både är jävligt jobbig och jävligt mysig! Det är nu jag saknar henne som mest. 

Glöm inte vad som är viktigt i livet. Glöm inte att stanna upp och njuta av det du har. Pengar är inte allt, även om man kan bli tvingad att tro det i dagens samhälle...