Jag håller på att lyssna på ovanstående bok och funderar på vilka färger jag är. Jag är nämligen långt ifrån en färg och jag har nog kommit fram till att jag är grön/blå med en touch av gult. Jag är otålig som en gul. Allt ska bara fungera, spelar ingen roll hur, bara det gör det. Jag är egentligen för lat för att göra det själv, men ställer såklart upp om det gör livet enklare för någon annan, grön som jag är. MEN, det måste ju fungera rätt. Inget fusk. För jag är perfektionist som en blå...Men jag skulle aldrig få för mig att läsa en instruktionsbok från början till slut. Jag är inte heller faktaresistent eller sprudlande. Jag är inte extrem i någon av mina färger. Men jag kollar att jag har jobbnyckeln i fickan tre gånger, fastän jag vet att den är där. Jag är även självkritisk och kreativ. Blå. Grön. Gul. Frågar ni min sambo har jag nog humöret från röd också. 
Kul bok, som jag tar med en nypa salt, såklart.
Jag tror inte jag har någon i min närhet som bara är en färg. Inte så som jag uppfattar det som iaf. Måste vara tråkigt att vara en färg bara. Som vissa exempel i boken, de verkar så extrema! Hur orkar man umgås med sådana människor? Eller överdriver han? Ingen aning. Antagligen! Jag lyssnar som sagt på den med en nypa salt (eller två). 
Det vore dock kul att höra hur andra upplever mig. Jag skulle tippa på grön, för det mesta.